Högerklicka på bilden för nedladning.

Första tryckta utgåva: 1903
Senaste tryckta utgåva: 1940
I eBoklagret sedan: 2004

Innan min gamle släkting Pelle på Ödgärdet gav sig åstad till pojken i Amerika, gjorde han mig ett avskedsbesök och kom därvid att tala om mångt och mycket av vad han överfarit därhemma i det karga, men kära Västbo. Bland hans minnen vill jag här nedteckna följande:

— Adertonhundrasextiåtta hade vi den svåre torken. Men det året var ändå inte så hårt som sextinio, för se, då fanns där ingenting varken till att äta eller så. Och det var allmänt, så fattigt folk hade ingenting att få i gårdarna. Skulle en ha litet säd eller mjöl, så måste en köpa i städerna. Och således skulle det alltid kontant till — att få något på kredit, det var stort omöjligt. Det kunde ingen vrida till och sticka ihjäl kreaturen och äta upp. Och sälja dem var inte att tänka på, för det var ingen, som hade pengar till att köpa dem innan marknaderna på hösten.

I mitt lilla hem var det inte bättre än annorstädes. För det var att ta till syrefrö och lindelöv att koka och blanda till både gröt och bröd. Men någon kornvara måtte där ändå vara att sätta till.